Vi satt o åt middag, då sa Niklas. - Titta så soligt o fint det är på Vystberget, man skulle gå upp dit o titta på utsikten. -Ja! Ska vi ta med en kaffekorg o gå upp dit? sa jag. Men ingen hade tid, så jag gick själv. Jag pulsade upp i snön, det var inga spår utom mina och färska spår av ett vildsvin. Vildsvinet hade nog också varit o tittat på utsikten, men jag såg inte till det. Det lilla röda krysset på första kortet är vårt hus. Klicka på bilden så blir den större. I fjärran syns min badsjö. Så ser man Kisa och 34:an. Jag satt på muren o åt ett äpple o såg solen gå ner i fjärran. Muren har någon släpat upp på berget, hur nu det gick till, för det är ganska brant. Det skulle visst bli ett hus där uppe. Det var någon som ville bo högt med fin utsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar